"Dags att göra upp med syndabockskulturen"

Det brukar sägas att man ska erkänna det alla vet. En sådan sak är att vi haft och fortfarande har vissa problem i kulturen kring AIK Fotboll. För att vi ska ta nästa steg tillsammans behöver dessa hanteras. Ett av de problem som visar sig tydligast i motgång är vår syndabockskultur. En kultur som gör att vi fastnar i ältande, bygger våra egna negativa spiraler och försvårar vår rekrytering. Ska vi på kort sikt ta oss ur den nuvarande krisen och på längre sikt ta nästa steg som klubb behöver detta förändras. 

När det går tungt har vi AIK:are en förmåga att kollektivt se oss om efter syndabockar. Någon eller några ska alltid ställas till svars. Jens T Andersson fick bära hundhuvudet för att svensk fotboll inte lyckats få bukt med polisens tillämpning av villkorstrappan, Oscar Linnér utsågs inte bara en utan två gånger till ansvarig för misslyckade Europakval och Björn Wesström tycks ensamt ansvarig för årets herrlagssäsong. Dessa personer har absolut haft del i sagda motgångar. Jag säger inget annat. Men verkligheten är ofta – för att inte säga alltid – för komplex för att en enskild person ska kunna bära ansvaret för en organisations misslyckanden. Särskilt när organisationen i fråga är en förening med tiotusentals medlemmar och ett stort antal anställda. Att bland dessa snabbt utse en ansvarig är behändigt och enkelt men också extremt destruktivt. Och det måste få ett slut.

När vi utser en person till ansvarig för misslyckanden– för vilka ansvaret är kollektivt - är det inte bara orättvist. Det skapar också en enorm påfrestning för den enskilde individen. En påfrestning som inte allt för sällan går ut över dennes fortsatta arbete, varpå kritiken blir ännu hårdare. Dessutom riskerar ett negativt personfokus att leda till hot och trakasserier, något vi sett och ser runt vår älskade klubb när de kalla stormarna blåser. Och tyvärr inte bara då. Detta håller oss tillbaka och är något jag aldrig kommer att acceptera. 

Syndabockskulturen påverkar vår attraktionsförmåga

AIK Fotbolls förutsättningar att växa och bygga en långsiktigt starkare verksamhet är avhängig vår förmåga att attrahera och utveckla kompetens. Kompetens gör mål, kompetens skapar lönsamma samarbeten, kompetens rekryterar rätt tränare och kompetens sätter välbalanserade budgetar. Vår attraktionsförmåga är dock alldeles för låg. Och syndabockskulturen är en starkt bidragande orsak till detta.

Jag ser att en kultur där rädslan att förlora är större än viljan att vinna sätter sig allt djupare i väggarna för varje motgång – och varje syndabock – vi genomlider. I motgång blir vi som förening – från spelarna på planen till oss framför TV:n – därför alldeles för rädda. Och en rädd organisation är inte glad och en organisation som inte är glad presterar sällan på topp. Detta gör att vi inte får ut maximalt av den kompetens vi har i organisationen samtidigt som det gör det svårare att rekrytera. 

Min vilja är inte att måla upp en dyster bild av AIK Fotboll i stort. Vi har stark kompetens i styrelserummet, på kontoret och på de planer där vi bedriver vår verksamhet. Jag upplever dessutom att de kulturella problemen rört sig snabbt i rätt riktning de senaste åren. Men kring herrverksamheten ser jag en fortsatt destruktivitet vi måste hantera. En destruktivitet som blivit särskilt tydlig denna säsong. 

“Dags att ta ett gemensamt ansvar”

Jag önskar därför ödmjukast att vi medlemmar arbetar för att vända den här kulturen. Att vi framför kritik när det är befogat och att vi gör det på konstruktivast möjliga sätt (även om det inte alltid är det lättaste när känslorna tar över på läktaren) och att vi arbetar tillsammans för att göra något positivt av den här säsongen, trots att vi med rätta är förbannade och oroliga över hur herrlagets säsong utvecklat sig. I stället för att vända oss mot varandra, utse syndabockar och gräva gropen vi står i än djupare kan vi ta gemensamt ansvar, dra lärdomar och förändra det vi – var och en – kan kontrollera för att ta oss ur densamma. Vi kan till exempel skriva motioner om vi ser problem som behöver åtgärdas på en övergripande nivå, starta insamlingar till klubben bland våra vänner eller lyfta de spelare som faktiskt gjort bra prestationer i stället för de som varit mindre bra i våra sociala medier. På så vis kan vi medlemmar – vi som är AIK Fotboll – ta ansvar för vår förening. Det gör vi inte genom att utse syndabockar. 

Om skribenten:

Axel Granath – Har lång erfarenhet av arbete kring AIK Fotboll. Sitter som sammankallande i valberedningen för AIK fotbollsförening.

Detta är en opinionstext bland flera på 2091.se och uppfattningarna som uttrycks är skribenternas egna.