En kommentar till den mest omtalade motionen inför AIK Fotbolls årsmöte

Motionen “Förena ungdomsfotbollens värderingar med läktarkulturen” förtjänar ett ordentligt bemötande. Inte minst eftersom den annars riskerar att gå igenom. För den som motsätter sig motionen finns det ingen anledning att vara onödigt självsäker om utgången — och här ska jag förklara varför, skriver Simon Strand.

Det har väckts en del uppståndelse kring Alexander Bervås motion om att “förena ungdomsfotbollens värderingar med läktarkulturen” inför AIK FFs årsmöte den 3 mars. Jag kommenterade häromveckan motionen på Twitter, med att säga att “den är bedrövlig, illa skriven och ogenomtänkt. Och redan skadlig för klubben, oavsett om den går igenom”. Motionen finns att läsa här.

Jag tänkte här förklara lite närmare vad jag anser är fel med motionen. Eftersom en del personer tillhörande Firman Boys och dess hangarounds på Twitter påstod att jag “vägrade” göra just detta. En “vägran” de gärna ville fastställa för att kunna konstatera att jag inte tar avvikande uppfattningar på allvar och vill utelämna vissa krafter från dialog, eller något i den stilen. Detta är emellertid inte sant. Däremot är det så att jag inte för dialogen helt och hållet på Firman Boys, eller någon annans premisser för den delen heller, och detta kan förstås kännas en smula ovant, och därmed obekvämt, för de som har vant sig vid sådana förutsättningar — eller privilegier, skulle man också kunna kalla dem — under många års tid. Jag har förståelse för det, naturligtvis. Men att vänja sig vid att inte ensam diktera villkoren för dialogen är en viktig del av att växa upp, för att låna ett av flera valda teman i nämnda motion.

Anklagelserna om att jag skulle vägrat förklara mig gjorde mig givetvis en smula ledsen, eftersom jag under de senaste årens AIK-debatter hela tiden försökt förklara mina resonemang så långt det har gått — och själv mer oroat mig för att dessa förklaringar varit för mångordiga, snarare än för fåordiga — men i och med att kritik nu plötsligt dök upp från motsatt vinkel lovar jag att inte spara på trycksvärtan (den här gången heller). Därför kommer här min utförliga kommentar till motionen, på förfrågan från både dessa personer och andra.

För det första tycker jag att det är anmärkningsvärt att motionären inte valt att konservera en enda mening ur den befintliga AIK-stilen. AIK-stilen i sitt nuvarande utförande ser ut såhär:

En AIK:are visar alltid respekt och ödmjukhet gentemot människor, oavsett ålder, nationalitet, kön, etnicitet, religion, kultur, sexuell läggning, könsidentitet eller fysisk och psykisk förmåga.

En AIK:are tar aktivt avstånd mot våld, mobbning, rasism, droger och dopning samt nyttjandet av alkohol i samband med AIK-aktiviteter.

En AIK:are gör sitt bästa utefter dennes förutsättningar på träningar och matcher. Hen stöttar och hejar på sina medspelare både i det egna laget och i andra AIK-lag samt strävar alltid efter att påverka sin omgivning med positiv energi.

En AIK:are uppträder på ett juste sätt gentemot medspelare och motståndarnas spelare, ledare, föräldrar och åskådare samt representerar klubben på ett positivt sätt.

En AIK:are respekterar domare och andra funktionärer.

Att motionären kastat ut precis allt detta med badvattnet måste ju tyda på att allt som står anses raktigenom felaktigt eller onödigt.

Jag har svårt att föreställa mig exakt vilka de skälen är, och det förklaras inte heller riktigt i motionen varför precis allt måste bort.

Det kan åtminstone vid en första anblick tyckas lite bryskt att från sidlinjen föreslå en total utradering av de värderingar och uppförandekoder som uppenbarligen varit relativt framgångsrika, under en tid då klubben bland annat har producerat spelare som Alexander Isak och Robin Quaison, för att ta två högaktuella exempel.

Man får ingen förståelse för om undertecknaren har någon egen närmare kunskap om eller inblick i ungdomsverksamheten, eller om han på något sätt arbetat för att kartlägga och undersöka den, innan han bestämde sig för att föreslå den totala omgörningen och på vilket sätt denna borde göras. Motionen tar mer sin utgångspunkt i svepande beskrivningar av världen som helhet.

Det enda som blir riktigt tydligt är att skribenten har funnit sin egen livsåskådning och numera hänger sig åt den fullt ut. Det är bara att gratulera. Och nu ska denna livsåskådning, om motionären får sin vilja igenom, mer eller mindre direktöverföras på AIK Fotbolls ungdomsverksamhet.

Det är inte det enda som ska direktöverföras på ungdomsfotbollen, enligt motionären. “Klubbverksamheten bör på alla nivåer utformas efter våra sånger”, står också att läsa i motionen.

Man kan fråga sig vilka sånger då — repertoaren spretar lite åt alla håll — och varför. Det finns gott om sånger som inte lämpar sig att applicera på verksamheten, och gott om sånger där applicerbarheten känns oklar. Vilka sånger som återstår när de två föregående kategorierna räknats bort vet jag inte. Men kanske kommer motionären sjunga dem för oss på årsmötet, så att vi får en chans att förstå bättre vad som inte tydliggjorts i själva motionen. Det kan vara bra med tanke på att ambitionen är att sångerna ska införlivas på alla verksamhetens nivåer.

En återkommande idé — oavsett om det gäller den egna livsfilosofin eller de egna sångerna — verkar vara att om man tar någon av dessa saker som motionären själv känner bäst, och sedan applicerar dem rakt av på helt andra områden, så kommer det leda till bra saker för AIK. Dessa ytliga och illa verklighetsförankrade teorier behandlas i motionen som axiomatiska sanningar. För att undervisa andra i hur man växer upp kan dessa försök till slutledningar te sig anmärkningsvärt puerila.

AIK är en idrottsklubb grundad av idrottsutövare. Läktargruppernas rättighet att utan vidare ta över beslutsfattandet inom helt andra områden än just läktarna, som exempelvis ungdomsfotbollen, kan verkligen diskuteras. Varför ska läktargrupperna ha en särställning i förhållande till ungdomsfotbollen? I motionen behandlas denna särställning i stället som en fullständig självklarhet. Andra intressenter som till skillnad från läktargrupperna är direkt berörda av ungdomsfotbollen, som ungdomsspelarnas föräldrar, ledare och spelarna själva, nämns inte med ett ord i motionen. Man kan fundera på hur de skulle reagera på införandet av motionen? Man kan faktiskt fundera på hur de reagerar redan i nuläget, på själva möjligheten att motionen kan komma att införas.

Jag drar mig till minnes en passage i Miami Heralds dödsruna om Fidel Castro i samband med dennes död år 2016:

“In his final years, Castro seemed curiously unconcerned with his image, at times lurching dangerously close to self-parody. Miami Herald columnist Andres Oppenheimer, in his book Castro’s Final Hour, described a three-hour speech on Che Guevara’s application of dialectics that Castro delivered in 1991 — to an audience of 6-year-olds.”

När jag läser motionen och parar den med de senaste årsmötenas långa föreläsningar av undertecknaren föreställer jag mig — rätt eller fel — att motionens konsekvenser vore att pådyvla AIKs sexåringar något liknande, om än med resonemang på en något lägre abstraktionsnivå.

(Om 1991 sedan verkligen var att beteckna som ett av Castros “final years”, såsom Miami Herald här beskrev det, kan diskuteras. Men det är en randanmärkning i sammanhanget.)

“Depression bekämpas med exaltation”, är en av punkterna i ungdomsfotbollens nya ledord, om motionären får sin vilja igenom. Betyder detta att vi ska börja säga till deprimerade ungdomar i verksamheten att de i stället borde vara exalterade? Mig veterligen finns det inget som helst stöd i forskningen för att det är på detta sätt depression “bekämpas”, därför vore det också konstigt att skriva in i klubbens stadgar att det är AIKs syn på saken. Vad skriver vi i så fall in där nästa gång? “Kolloidalt silver bekämpar cancer”?

Men motionären kanske menade mer “bildligt” talat, när han skrev att depression bekämpas med exaltation. Möjligen är det bara lite slumpmässigt utvalda ord staplade på varandra i ett härligt adrenalinrus framför tangentbordet som ska bli klubbens nya ledord.

Hursomhelst borde det väl vara möjligt för både ungdomsspelare och oss andra att gå upp ur sängen utan domderande brandtal som hjälpmedel? Av tonläget i motionen att döma kan man lätt få intrycket av att allt man gör måste tonsättas till Game of Thrones för att skänka mening och motivation. Kanske är det så, kanske inte.

Men hur depression verkligen ska bekämpas är för en ungdomsidrottsverksamhet inte främst en teoretisk fråga lämpad för hemmasnickrade retoriska årsmötesinlagor att diktera, utan en frågeställning med högst verkliga konsekvenser. Klubbens förhållningssätt till psykisk ohälsa bland unga behöver ta sin utgångspunkt i verkligheten, och det finns ingen psykolog i hela världen som skulle skriva under på det påstående Bervå nu vill upphöja till AIKs stadgar.

Förutom de rent innehållsmässiga aspekterna av motionen kan man ifrågasätta taktiken och vilka omedelbara konsekvenser den har för klubben. Oavsett om det handlar om att locka de bästa ungdomsfotbollsspelarna, en ny klubbdirektör eller att övertyga politiska beslutsfattare om att villkorstrappan behöver åtgärdas, kommer AIK prata med lägre trovärdighet om motionen går igenom, eller så länge den riskerar att gå igenom.

Nu verkar allt detta vara av underordnad betydelse för motionären, för vilken mer eller mindre hela omvärlden är illegitim och korrumperad. Detta är emellertid ett förhållningssätt som saknar grund i klubbens historia — AIK har varit en del av samhället sedan 1891 — och som är oändligt mycket mer komplicerad att göra till klubbens officiella policy än att sitta och tycka som privatperson.

I en intervju med DN säger Bervå:

“Förmodligen kommer jag få fyra röster för min motion men jag tycker att det här är viktiga frågor”.

Om Bervå är ärlig när han säger att han förväntar sig ett tydligt nederlag i voteringen innebär det i sådant fall att han har motionerat av andra skäl än att gå för seger under själva omröstningen. Det står naturligtvis alla fritt att lägga vilka förslag de vill, men om förslag gång på gång tas fram inte främst för att gå till beslut utan för att skapa ett fönster för fri opinionsbildning har årsmötets syfte och funktion vantolkats.

Den opinionsbildningen kan bedrivas i andra forum, och när som helst på året, men årsmötet är till för att fatta beslut. Om ett alternativ inte bedöms valbart av motionären själv, vore det lämpligare att först opinionsbilda för sina idéer till dess att motionen har förutsättningar att gå igenom, alternativt anpassa sitt förslag så att fler kan acceptera det. Att bara använda sin motion som en plattform för att få möjligheten att föreläsa för en stor publik är verkligen dålig hushållning med andra medlemmars tid.

När den amerikanska kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez förra våren motionerade om sin “Green New Deal”, ett likaledes radikalt förslag med svaga förutsättningar att gå igenom, blev utgången i senatsomröstningen förkrossande. Jordan B. Peterson, den beryktade psykologen och debattören (tydligen en favorit hos motionären), kommenterade efteråt hennes beslut att gå fram med ett lönlöst förslag: “at least she generated a lot of divisive noise”. Om motionären ändå hade lyssnat på Peterson i det avseendet.

Men har Bervå rätt? Kommer fyra personer rösta för motionen? Han kan sina domäner bättre än jag, men om Firman Boys och deras närstående grupperingar är tillräckligt högmotiverade borde de kunna samla 150–200 personer bakom sitt förslag. Det innebär i så fall att minst det dubbla måste komma till mötet för att motionen inte ska gå igenom. Även om förslaget skulle röstas ned i en jämn omröstning vore det problematiskt, eftersom det fortfarande skulle skicka signaler om att fundamentala värden i klubben hänger på en skör tråd.

Så sent som 2017 var det bara 124 medlemmar på plats under fotbollsföreningens årsmöte. Det vill säga: 63 röster räckte för egen majoritet. Förmodligen räckte i själva verket 50–55 röster, eftersom deltagandet i omröstningarna aldrig är hundraprocentigt.

Med andra ord: den mest högmotiverade sidan kommer vinna omröstningen på årsmötet den 3 mars. Den som tycker att AIK-stilen är värd att försvara — åtminstone mot det föreslagna alternativet — gör bäst i att infinna sig på plats.

En annan viktig anledning till att infinna sig är att rösta för fortsatt stöd till den sittande valberedningen. Den valberedning som tillsattes 2018 och modifierades 2019 har radikalt förbättrat kvaliteten på styrelsen och skapat goda förutsättningar för framtiden. I dagsläget ingår Caroline Szyber, Axel Granath, Cecilia Tengmark och Raoul Mehta. Exakt hur de vill formera sig under 2020 får de själva berätta, men att ge dem ett starkt mandat att fortsätta sitt framgångsrika arbete vore bra för klubben.

Det kommer med stor sannolikhet tillkomma alternativa förslag på valberedning under mötet, och då är mitt förslag att de röstas ned. Om alternativa förslag på valberedning däremot presenteras på förhand, vilket vore mer rättvist mot medlemmarna än att tvinga dem att utvärdera ett alternativ på uppstuds, bör sådana förslag naturligtvis utvärderas precis som alla andra.

Här kan du läsa AIK Fotbolls kallelse till årsmötet, inklusive de inskickade motionerna.

Här kan du OSA till Facebook-eventet för årsmötet.

Här kan du läsa 2091s sammanställning av de inkomna motionerna till årsmötet.

Ses på årsmötet!

Detta är en opinionstext bland många på 2091.se och uppfattningarna som uttrycks är skribentens egna.