Vart är huvudföreningen på väg? Stor intervju med AIK-ordföranden Cecilia Giertta

Foto: Leif Oldenburg

Cecilia Giertta blev historisk när hon 2018 valdes som första kvinnliga ordförande för huvudföreningen AIK.

Medan nästan alla klubbens idrotter bedrivs genom egna specialidrottsföreningar, såsom fotboll och hockey, har huvudföreningen kontrollen över medlemskapet, varumärket och klubbgemensamma frågor. Men hur ska detta klubbens centralkommando göra sig relevant när det mesta av resurserna och uppmärksamheten tillägnas andra delar av klubben? Går man in på aik.se kan man lätt få intrycket av att tiden åkt ifrån moderföreningen. Efter en yrkeskarriär som först journalist, sedan kommunikationschef och slutligen vd, delar Cecilia Giertta nu sin tid mellan AIK, mentorskap och familjen. Har hon idéerna och viljan att förändra – eller sitter hon på posten för att bevara status quo? I ett längre samtal med Simon Strand delar huvudstyrelseordföranden med sig av sina tankar om klubbens samhällsroll, verksamhetens utveckling, ideellt engagemang, Solnapolitiken och om hon ser sig själv sitta som ordförande under lång tid framöver.

- Jag slutade yrkesarbeta för ungefär ett och ett halvt år sedan, när jag fyllde 60. Numera är jag helt min egen och gör sådant jag tycker är viktigt och betydelsefullt. Jag passar mina barnbarn. Jag är mentor. Jag jobbar väldigt mycket med AIK ideellt, säger Cecilia Giertta.

Cecilia Giertta och jag har aldrig träffats tidigare, bara som hastigast på det nyliga årsmöte där hon återvaldes som ordförande. Genast kommer vi in på själva kärnan i föreningsdemokratin: det ideella engagemanget. Det är många gånger lätt att förbise den delen i ett samtal med en föreningsordförande. Ideellt engagemang är en grundförutsättning, och grundförutsättningar tenderar att bli obemärkta, och tas för givet. Men att ta engagemang för givet kan man sannerligen inte göra.

Hur mycket tid tar AIK? 

- Det tar nog ungefär mellan två till tre dagar i veckan. 

Det är inte alla som vill eller kan lägga den tiden och det är ju en stor uppoffring från din sida. Eller du kanske inte ser det som en uppoffring, men det gör det tydligt hur mycket tid man kan lägga som förtroendevald i AIK. Hur ser du på det? 

- Jag tror att man måste ha mycket tid, och det var väl en av de frågorna jag fick när jag blev tillfrågad om att bli ordförande då för drygt ett år sen, om jag hade den tiden. Jag hade ju det eftersom jag har slutat yrkesarbeta, men jag tror att om man är engagerad i någonting, så ska man ge det den tiden som krävs. Annars kan ju någon annan göra det.

- Vi har ju inget riktigt eget kansli, så styrelsen är väldigt operativ och gör allting själva. Vi har ingen att delegera till.

Ni har outsourcat kansliet, alltså den dagliga verksamheten, till något som heter Föreningshuset? 

- Ja, det är riktigt. 

När skedde det?

- Det hade den gamla styrelsen bestämt kort innan vi nya tillträdde, när jag blev vald till ledamot först för två år sedan, tillsammans med ett antal andra nya namn. Vi var i princip en helt ny styrelse som kom in för två år sedan. 

På årsmötet den 25 september 2017 valdes Cecilia Giertta, Cecilia Wahlman, Lotta Lindborg, Johan Huldt, Lars Söderqvist samt Rickard Månsson in som nya ledamöter i styrelsen.  

Anna Pierre, Lotta Lindholm, Mikaela Luthman, Mats Gustavsson, Pelle Lidell (vice ordförande) samt Göran Cederwall (kassör) avtackades samtidigt för sina insatser som styrelseledamöter.

Till ny valberedning utsågs Marianne Bogle, Johan Strömberg, Franco Zanetti, Göran Aspgren samt Vassilios Vassiliadis. 

När den nya styrelsen tillträdde hade beslutet om att outsourca kansliet till Föreningshuset alltså redan fattats. Men vad var bakgrunden till det?

- Ja du, svårt att säga. Vi kom egentligen till ett fattat beslut… Vi skulle bara verifiera det. Det var något den gamla styrelsen hade bestämt. Så vi har Föreningshuset i dag, och det funkar väldigt bra till stora delar, även om det är svårt att inte ha ett kansli nära, rent fysiskt för en medlemsklubb som AIK.

- Därför är det roligt att jag nu kan berätta för dig att vi anställer en kansliansvarig som börjar redan i januari, som blir den person vi delegerar till från styrelsen och som kommer sitta på fotbollens kansli i Solna inledningsvis. Vi behåller Föreningshuset också, men förhoppningen är att styrelsens arbete framöver kan bli mer strategiskt, som vi önskar, och att vi kan lämna över en stor del av de rent operativa frågorna till vår kansliansvarige.

Vem är det som ni har anställt?

- Ulrika Bovin heter hon och hon börjar efter trettonhelgen 2020.

Med tanke på att AIK är Nordens största idrottsförening sett till antal medlemmar, och en stor, välkänd central spelare i hela det svenska föreningslivet, kan man väl tycka att det är självklart att vi ska ha en egen daglig verksamhet? 

- Jo, det har vi ju i Föreningshuset, och får nu ännu mer med vår kansliansvarige. Medlemmarna kan ringa dit, vi har två personer som sitter där på Föreningshuset och som jobbar med AIK. De har funkat jättebra. De har fantastisk kontroll på medlemsregistret och på vilka medlemmar som har betalat och inte har betalat. Så på det sättet har det funkat jättebra.

Men finns det inte många fler delar man borde göra i relation till medlemmarna än att administrera medlemsregistret och hålla koll på vilka som har betalat eller inte?

- Det är det vi i styrelsen gör, och ska göra. Huvudstyrelsens huvuduppgift är att ha koll på varumärket och ha hand om medlemsregistret.

Men utöver det administrativa så finns det väl andra saker att ta hand om?
- Hur tänker du då?

Hon tidigare journalist och presschef, jag gammal pr-konsult med rykte om sig att vilja få AIK-ordföranden avsatta. Man kan ana en viss skepsis och misstänksamhet när vi ses. Det kanske inte är så konstigt. Så om jag vill driva tesen att huvudföreningens uppdrag är bredare än att administrera medlemsregistret kommer jag inte få göra det gratis, jag kommer få kämpa för det.

Jag tänker att man har så pass många medlemmar som är högengagerade, inte alltid i klubben som institution men i klubben som fenomen. Då finns det väldigt många möjligheter att skapa mötesplatser. Att skapa olika typer av daglig verksamhet som involverar medlemmarna. Sen förstår jag att allt alltid kommer ned till resursfrågor. Men hur tänker du kring medlemmarnas roll i förhållande till huvudföreningen? Och medlemsaktivitet som en del av verksamheten?

- Det är därför vi har gjort de här medlemsenkäterna. Det är just för att ta reda på vad det är medlemmarna vill ha av oss. De enkäterna har varit väldigt bra, vi har haft hög svarsfrekvens på dem, och vi har fått en del idéer.

- Vad som kommer fram från enkäterna är ju bland annat att medlemmarna vill känna att de är viktiga för AIK och att man ska få någonting för att man är medlem. Gärna rabatter eller erbjudanden och sådana saker. Och det är någonting som vi pratar med idrotterna om.

- Vi har ingen egen idrottsverksamhet. Vi är ju varumärket och medlemmarna. Men vi är ingen idrottsaktivitet på det sättet. Vi kan inte bestämma att är man AIK-medlem så får man gå in gratis på en handbollsmatch eller träffa spelarna i AIK Fotboll. Det är ingenting vi kan bestämma utan då får vi prata med de olika idrotterna i AIK helt enkelt. 

Under årens gång har jag samlat på en mängd AIK-namn som är duktiga på olika saker. Hur kan de bidra till att stärka huvudföreningen?

- Kom på årsmöten, det är en bra sak. Kom med synpunkter till oss, vi har alla en @aik.se-e-postadress, så det är bara att höra av sig. Det är därför vi försöker bli mer och mer synliga, det är därför vi har medlemsmöten nu under året, för att visa “vi är här, kom och prata med oss”. Det är inte jättemånga som kommer, så jag vet inte hur många som är så angelägna att prata med oss, men vi finns och vi vill.

Hur går medlemsmötena till? 

- Vi kallar till dem och så är vi där. Vi har haft ett på Folkets hus i Solna och ett på före detta 1891 utanför det Råsunda som inte finns längre, och ett annat på Dick Turpin. Vi försöker tala om vad vi gör och var vi finns, eftersom vi vill ha kontakt och närvaro. Ibland kommer många och ibland inte så många.

- Inför årsmötet i mars funderar vi på att ha ett öppet medlemsmöte i samband med årsmötet, så att alla åsikter som ryms inom ramen för klubben får mötas där. Årsmötet i sig är så himla strikt, därför kan det vara bra att väva ihop medlemsmöte och årsmöte under samma tillfälle. Vi försöker alltid att ha ett informationsmöte i samband med årsmötet, men tidigare har vi haft det på en separat dag innan årsmötet. Vi har diskuterat om man skulle ha det samma kväll nu, men inget är bestämt ännu.

Kollar man på ABF som ligger nästan rakt över gatan från där vi sitter nu, eller Svenska Kyrkan och många andra typer av stora medlemsorganisationer, precis som AIK är en stor medlemsorganisation, så har de en mångfald av aktiviteter för sina medlemmar. Det kan jag sakna lite ibland i vårt fall. Och det är ingenting som har börjat eller kommer att sluta med ditt ordförandeskap, utan det är en generell betraktelse. Men jag letar lite efter något slags offensiv idé om vad man skulle kunna göra av en medlemsorganisation, om du förstår vad jag menar? 

- Jag förstår absolut vad du menar. Vi har pratat väldigt mycket om det, det är en av de saker vi ska försöka åtgärda, tveksamt om vi hinner dock på de månader som är kvar av det här verksamhetsåret eftersom vi byter verksamhetskalender. Det står i föreningens nya stadgar att årsmötet ska hållas senast den sista mars, i stället för på hösten som varit fallet tidigare. Nu kommer årsmötet i stället hållas i ungefär samtidigt som fotbollen håller sitt årsmöte.

Det måste bli svårt att hinna med att lyfta blicken, om man arbetar så operativt som ni verkar göra när man lyssnar på dig.

- Jag tror att det har blivit exceptionellt mycket för den nuvarande styrelsen, eftersom den tidigare styrelsen tog bort kansliet. Därför har det blivit extremt mycket handpåläggning. Det försöker vi komma ifrån nu genom att anställa vår nya kansliansvarige. Det är väldigt lätt att grotta ned sig i saker, så som det har varit. Det har varit positivt för att vi lärt känna otroligt mycket människor, men på sikt är det inte hållbart.

I min bekantskapskrets finns det olika syn på om AIK ska fördjupa och fokusera verksamheten i Solna, eller om man snarare ska bredda den geografiska förankringen, och kanske ta fasta på att vi är bildade inne i stan.

- Det står i våra stadgar att vi är en Solnaklubb, så det vore ju förmätet av mig att bryta mot stadgarna det första jag gör. Vi är en Solnaklubb. 

Det visste inte jag. Hur står det formulerat?

- Det står att AIK har sitt hemmasäte i Solna.

Det är ju inte nödvändigtvis samma sak som att vi ska koncentrera verksamheten dit. 

- Nej, fast jag tror nog att vi ska ha en verksamhet som utgår från Solna, sen kan vi inte hitta lokaler överallt i Solna, men Solna är vår hemstad till dess att vårt årsmöte, eller två årsmöten, beslutar något annat. Den frågan har inte väckts på något årsmöte.

Nu har du varit ordförande i drygt ett år. Vad har varit mest utmanande under det här året? 

- Det har nog varit att skapa en struktur. 

Fanns det ingen struktur? 

- Vi i styrelsen kom ju till ett helt nytt uppdrag, utan eget kansli och med den praktiska verksamheten förlagd till en extern part. För det fanns det ingen fungerande struktur, som vi i nya styrelsen uppfattade det. Vi vill ju ha en struktur som är lättbegriplig och som man faktiskt inte behöver studera på varje möte, utan den finns där. Så det har vi skapat - och den här styrelsen är fantastisk. Jag är verkligen inte den som leder och fördelar arbetet utan jag är en i styrelsen. Men så råkar jag skriva under protokollen.

Vad menar du med det?

- Alltså, när man jobbar i näringslivet så kanske man är vd och då bestämmer man ju. Men när man är ordförande i en ideell förening så bestämmer man inte, då är man en del av en grupp. Det tycker jag är väldigt viktigt och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Är ordförandeskapet i AIK att jämföra med en vd-roll i ett bolag?

- Inte direkt, men jag tror att det är bra om man är van vid att vara ledare och chef om man ska bli ordförande också i en ideell förening.

Många gånger känns det som att ordföranderollen i en ideell förening motsvarar vd-rollen i ett bolag, snarare än styrelseordföranderollen i ett bolag. Åtminstone i AIK känns det som att det ofta blir så, medvetet eller omedvetet. Ska en ordförande i en ideell förening vara mer operativ än en ordförande i ett bolag?

- En ordförande i en ideell förening tvingas nog i de flesta fall bli mer operativ än en ordförande i ett bolag. Eftersom bolaget sannolikt har fler anställda som kan utföra de uppgifter som behövs.

Vad har överraskat dig den här vändan i klubben? Du har ju varit förtroendevald i AIK tidigare.

 - Ja, i fotbollen. Jag tror att det var mellan 2000-2006, 2007, först var jag i AB och sen var jag i föreningen under ett år. Sen började jag jobba på TV4 som kommunikationsdirektör och då fick jag inte vara förtroendevald i AIK längre, för TV4.

- Vad som har överraskat mig är ju att det inte fanns den här grundstrukturen, på grund av kansliförändringen. Det fanns inga moderna uppdaterade stadgar, vilket vi ju har nu. Det fanns inga uppdaterade samarbetsavtal med alla idrotterna i AIK, vilket vi har tagit fram nu. Det tycker jag är en förutsättning för att kunna gå vidare på alla de andra sakerna vi vill göra: varumärket, värdegrunden, ökat medlemsdeltagande, generellt.

- Jag känner att nu kan vi göra det. Nu har vi gjort den här infrastrukturen, nu kan vi gå vidare på det som vi vill göra, och det vi brinner för. Vi vill göra en jättebra hemsida, digitala lösningar så att man kan betala medlemsavgiften på nätet utan att klicka åtta gånger för att gå vidare. Jag tror inte ens att det är möjligt att betala med Swish. Så det finns mycket som vi vill göra, som vi vill jobba med. 

Är det då med Föreningshuset eller är det en separat process?

- Det är en separat process, men Föreningshuset kan lösa mycket av det. 

I perioder har det varit större svängdörrar mellan aktiva supporterleden och styrelserummen. Vi har sett det både i huvudföreningen och i fotbollen. Johan Segui är ett tydligt sådant exempel, men det finns fler. Det har gått lite i vågor, ibland har det varit mer och ibland har det varit mindre, hur ser du på det? 

- Jag förstår inte frågan, hur menar du? 

Tycker du att det är bra att man kan gå emellan de aktiva supporterleden och förtroendevalda positioner inom AIK? 

- Jag tror att det viktigaste för förtroendevalda inom AIK är att man har någonting att tillföra, om man sedan är supporter eller ekonom är sekundärt, bara man förstår sin nya roll som ledamot. Jag tycker att man ska tillföra något till AIK, och ta ansvar. 

Ja, det kan man hålla med om. När det kommer till det sportsliga engagemanget, vilka sporter följer du och hur? 

- Jag är ju sportnörd, och jag är gammal sportjournalist, och jag gillar i princip all sport. Jag tycker att AIK Brottning är fantastisk, jag tycker att fotbollen är fantastisk, både dam och herr, jag tycker att handbollen kämpar på, innebandyn kämpar på, jag tycker att AIK generellt är fantastiskt. Jag är inte mycket ute på sociala medier, jag har så klart en Facebookprofil för det har väl alla, men jag följer inte med på Twitter och sånt. Jag vill titta på sporten live eller så tittar jag på TV. Men jag är sport-allätare, kan man säga. 

Du pratade på årsmötet om att klubbens kontakter med politiker behöver förstärkas. Jag minns att på fotbollsföreningens årsmöte i mars, så pratade valberedningen om det skriande behovet av nya träningsplaner för fotbollen, vilket var en delförklaring till att man nominerade Robert Falck som ordförande med hans bakgrund från kommunpolitik. Hur funkar de här politikerkontakterna? Du nämnde också på årsmötet att kommunalrådet Pehr Granfalk i Solna inte är jätteintresserad av sport… upplever ni att det är lite lomhört uppe i stadshuset i Solna? 

- Lomhört vet jag inte, men det är inte tillräckligt med fokus på att man ska ta ansvar för sina egna ungdomar och sina egna klubbar. Jag tycker att det är sorgligt överhuvudtaget i samhället, inte bara i Solna, att man är skitdålig på att prioritera rörelse. Det behövs rörelse för alla, för små barn likväl som för oss gamla, och jag tycker att det är skitdåligt. Kolla på Solnahallen, den är byggd på 80-talet. Det är det senaste man gjort i Solna förutom Friends Arena, och Friends är inte genomfört av Solna i första hand utan av byggbolag. Jag tycker det är sorgligt. Om man tittar på brottningen, har de ingenstans att vara, boxningen har ingenstans att vara, vi har idrotter idag som får vara i iskalla källarlokaler om några sådana ens finns att tillgå. Det är väldigt dåligt. 

Även om man inte personligen är så intresserad av sport, som Pehr Granfalk, så borde man ju vara intresserad som politiker, dels av väljare men också av effekterna kopplade till ökad idrottsaktivitet. I hela världen finns det stora, växande utmaningar med ökande kostnader för vård som ingen riktigt vet hur det ska finansieras. Det man faktiskt vet är att vi måste bli mycket bättre på prevention genom att folk till exempel rör på sig. Och därmed har man ju ett ganska starkt case om man kommer som idrottsklubb till en kommun, eller till politiken oavsett vilken nivå, och pratar om det här. Hur pratar ni om det här? 

- Vi pratar väldigt mycket med de politiker som är ansvariga för de här frågorna, och de är fullt införstådda med vad vi tycker och håller med. 

Så hur får man dem att agera? Hur sätter man press på dem?

- Ja, men då har vi hela det politiska spelet. Även om vi har en bra dialog med de som ansvarar för kultur och fritid, de är liberaler, så sitter de i sin tur tillsammans med moderaterna, centern, kristdemokrater, och mp tror jag. Och moderaterna är störst, liberalerna är ganska små, tror jag. Om Moderaterna säger “vi skiter i idrotten”, då blir det ju så. 

Då får man ju ändra på Moderaterna, eller? 

- Ja, vilken väg man nu ska gå. Det är det vi har, vi har som sagt bra relation med liberalerna.

Olov Lindquist i huvudstyrelsen har väl bakgrund där, men det verkar konstigt om AIK bestämt sig för att relationerna till liberalerna är viktigast? 

- Nej, det har vi aldrig fattat beslut omkring men däremot så har vi fattat beslut om att prata med de som bestämmer på just det området, och det är ju liberalerna. Men det är klart att vi pratar med oppositionen också.

Men de är ju också de som sitter på finanserna, det vill säga Moderaterna, som på något sätt alltid bestämmer… 

- Ja, men först måste man prata med dem som handhar själva ärendefrågorna, sen får man gå vidare. 

Men någonstans så, för att få saker att hända, måste man ta det där vidare? 

- Ja, men i förra valet (2018, reds anm.) så var Liberalerna i Solna väldigt tydliga och aktiva med att de vill bygga ett allaktivitetshus — en sporthall — bredvid Solnahallen, och knyta ihop hela idrotts-Solna där. 

Vad blir konsekvenserna om man inte får till en lösning här? Om Solna fortsätter att göra ‘too little, too late’, vad kommer bli konsekvenserna för AIKs olika sektioner? 

- Konsekvenserna blir inte bara för AIK, utan för hela Sverige. Samma konsekvenser överallt. Det är ju att vi blir förslappade, att unga och barn inte har någonstans att vara, att de drar runt bara. Vi behöver aktivera oss. Det är skitviktigt. 

Men om vi fokuserar på AIK, vilka omedelbara konsekvenser skulle det få i och med att ingen sektion kan växa…

- Vi har redan idag jättemånga som står i kö överallt, fler som står i kö till fotbollen än de som är aktiva; de som redan har fått plats. 

Hur många är det som står i kö för att spela i AIK om man lägger samman köbildningarna till sektionerna?

- I fotbollen är det drygt 1 200, i friidrotten är det över hundra, och det gäller alla våra idrotter. Det är jättestora köer för barn.

Man blir frustrerad när man hör det. Hur kan man hjälpa till? 

- Bilda opinion. Och fråga vad som händer, vad gör politikerna? Nu pratar vi inte bara i Solna utan det finns också något som kallas för regional samverkan, så att Stockholmsregionens kommuner ska samarbeta och samverka. Och då kan alltid nån säga “Varför ska vi ha en stor friidrottshall i Solna när det finns en i Sollentuna?” och så skickar man barnen dit och så tycker man att vi har tagit hand om det. Men eftersom vi har det lokala aktivitetsstödet som blir snurrigt för alla, så tycker vi att man ska ta ansvar för barnen i sin egen kommun och då behöver man faktiskt engagera sig mycket, mycket mer i att bygga egna lokaler.

Om vi ser till vår medlemsbas, vet vi då var våra medlemmar bor? Har vi koll på hur starka vi är i olika geografiska områden, både i absoluta tal men också relativt våra konkurrenter?

- Vi vet ju var alla vår medlemmar bor, det gör vi ju, men vi har ingen koll på var Djurgårdens och Hammarbys medlemmar bor. 

Även om du så klart inte har de exakta siffrorna i huvudet, vet du grovhugget hur det ser ut demografiskt och åldersmässigt?

- Ja, det är indelat i Gnagis-medlemmar, och i seniorer och pensionärer och nu i och med de nya medlemsavgifterna som vi fattade beslut kring, så blir det en annan demografi skulle jag tro, så då har vi bättre koll på det. Men vi blir ju äldre och äldre, medlemmarna. Så är det ju. 

Ser åldersspektrat ut som Stureplanssvampen?

- Nej, så illa är det inte. Sen är det ju fantastiskt med just medlemskap, för att många tror att köper man ett årskort på hockeyn eller fotbollen så är man medlem, men det är man ju inte. Och alla säger “jag stöttar AIK, jag köper ett årskort” men det gör man ju inte - man stöttar ju just den idrotten. Mycket av medlemsavgifterna går tillbaka till idrotterna, och just barn- och ungdomsverksamheten, och det tycker vi är viktigt. 

Jag kollade lite snabbt på årsberättelsen och ekonomin de senaste åren. Föreningen drar in drygt fyra miljoner och det har sett ut ungefär så de senaste fem åren. I stort sett alla intäkter är från medlemsavgiften.

- Och lite från Bingolotto också, och vanlig bingo. 

Om man kollar på medlemsantalet och om man kollar på intäkterna har vi en snittintäkt per medlem på strax över 200 kr per person. Ett vanligt medlemskap för en vuxen kostar ju 500… Det innebär ett genomsnitt på 17 spänn i månaden, ungefär en sjättedel av ett Netflix-abonnemang. Jag tänker att en hel del medlemmar, det visas ju till exempel av ett projekt som Svarta Massan, har ju förmodligen en lite större betalningsvilja och skulle kunna tänka sig att toppfinansiera sitt medlemskap. Har ni tittat på någon sådan lösning? 

- Nej, det har vi inte gjort. De avgifter vi tar ut från medlemmarna är de som bestäms på årsmötet, och så är det. 

Skulle det vara en idé? Lite som att bli månadsgivare till vad som helst? 

- Det finns säkert sådana möjligheter. Flera av idrotterna har gått ut med crowdfunding under året, och det har väl varit blandade resultat, det är inte säkert att viljan att ge är så stor. Men det är klart, att om det hände något så det var verkligen kris, så finns det människor som kan tänka sig att betala mer. Men det är inget vi tittar på, det är det inte. Däremot är det viktigt för oss att vi har så låga kostnader som möjligt för våran verksamhet för att medlemsavgiften ska gå just till idrotterna. Det är viktigt för oss. 

På upphällningen av intervjun kommer vi in på en diskussion om vad ens drivkraft är. Cecilia är nyfiken på min, och jag på hennes.

- För mig är AIK det att vi ska ha en bra värdegrund. Framförallt bra ambassadörer för värdegrunderna. För mig finns det rätt många aktiva idrottare inom AIK som är ambassadörer för vad jag tycker att AIK är, Henok Goitom är en sådan. Brottningskillarna, alla de är ambassadörer för vad AIK ska vara, säger hon.

- Det som Leif Karlsson har gjort, som är ansvarig för ungdomsfotbollen i AIK, där det förut var ett elittänk, och man skulle smalna av spelarpyramiden tidigt i åldern. Han har ändrat på det, man är äldre när man börjar smalna av, fram till dess så får alla vara med och spela. Och för mig är det ju så, att alla ska vara med, man ska ta hand om varandra. Det låter kanske patetiskt och gammalmodigt, men det ska finnas stor form av omsorg om varandra. 

- Vår gemensamma bas är ju AIK och det finns ju hur mycket som helst att göra inom AIK. Hade vi haft hur mycket pengar och folk som helst så hade vi gjort det också, men nu får vi göra det på ideell basis. Nästan allt arbete som sker inom AIK är ju ideellt.

- Det är jättemånga som jobbar ideellt, utan alla oss så skulle det inte finnas nått AIK, sen spelar det ingen roll hur mycket sponsorer eller så som vill vara med, utan alla oss ideella finns inte AIK.

När jag försöker förklara min drivkraft, om än något fumligt (och det kanske inte är så konstigt, eftersom ens innersta och sannaste drivkrafter är lika svåra att få upp till ytan som att djuphavsborra efter olja, och det känns respektlöst att svara på slentrian), är det som att Cecilia för första gången börjar tro att det bakomliggande motivet till intervjun inte var något annat än att undersöka hennes ordförandeskap och huvudföreningens verksamhet med en agnostisk utgångspunkt.

I AIK tenderar folk att leta efter mer avancerade bakomliggande förklaringar till att folk agerar som de gör. Därför är det inte självklart att en intervjuförfrågan betyder att den som hör av sig helt enkelt vill genomföra en intervju för att reda på mer. Utan det kan tänkas finnas ett antal lager av bevekelsegrunder där bakom. Därför måste motiven, de egentliga motiven, undersökas, begrundas och skärskådas. Innan det är gjort vill man inte öppna upp sig i onödan, då det riskerar att skapa sårbarhet.

Idén om ett klubbhus med öppen daglig verksamhet för föreningens medlemmar kommer på tal. Något som vi på 2091 kommer återkomma till i en egen text längre fram.

Upplever du att det finns tillräckligt med ideella krafter, eller skulle man behöva fylla på med fler? 

- Det beror på vad man vill göra - det finns ju tillräckligt med ideella krafter som vill sitta i alla styrelser. Det tror jag. Och många ideella som jobbar med tifos och sånt, engagerar sig på matcher. Där finns det massor. Men om vi pratar om det du talar om, med klubbhus och så, där finns det behov. I dag finns varken personer eller pengar.

Känner du att du skulle vilja vara ordförande länge? Och vad är det du vill uppnå?

- Som jag sa så är man ju ordförande tillsammans med övriga styrelsen, så jag är gärna ordförande så länge som jag tycker att jag samarbetar med styrelsen, och att jag tillför något. Om det kommer in personer i styrelsen som jag inte kan arbeta med, så vill jag inte vara ordförande. Så är det bara. Då kan jag vara i AIK på andra sätt. Jag vill inte vara ordförande om jag inte känner att vi har ett gemensamt mål i styrelsen och kan jobba bra tillsammans. Och vi ska vara professionella, vi är AIK:are men vi är också proffs på det vi gör. Min vision är att vi nu bygger en struktur som gör oss alla i styrelsen utbytbara när som helst, arbetet kan fortsätta ändå.

- Jag har aldrig gjort upp en plan för hur länge jag ska göra saker, det har jag aldrig gjort i hela mitt liv. Jag började jobba som journalist när jag var 19 och jobbade som det i drygt 20 år och sen jobbade jag med kommunikation och press i drygt tio år och sen var jag vd i tio år, och jag har aldrig någonsin gjort någon plan för hur jag vill göra.

När skulle du känna att du har fullbordat ditt projekt?

- Jag ställde upp för omval i år, för jag tycker att ett år att vara ordförande och att vara med i en styrelse är för lite, då hinner man inte göra någonting. Hela målsättningen för vår styrelse är att vi vill åstadkomma en förändring, vi vill skapa en gemenskap i AIK och det är vi på väg att göra med bland annat våra ordförandemöten, men det är ju jättemycket kvar att göra. 

Kandiderar du på nytt i mars?

- Det är upp till valberedningen. Om jag får frågan om jag kandiderar för omval kommer jag säga ja. Om jag inte får frågan får jag hitta på något annat. Vi ska ha årsmötet i början på mars, och då bör man kanske få frågan i december om man ställer upp för omval, eller senast i januari.

På det senaste årsmötet i september fanns 78 röstberättigade medlemmar på plats i Folkets hus i Solna. Min personliga reflektion, efter att ha varit på plats då, är att det vore bra åtminstone 200 deltagare på varje årsmöte i huvudföreningen och fotbollen. När mötesdeltagandet går under en viss gräns drar årsmötena mot en sorts obskyritet som försämrar föreningsdemokratins funktion (och som egentligen inte har att göra med åt vilket håll folk röstar).

Det är också tydligt att huvudföreningen behöver mer engagemang från fler personer för att klara av att genomföra de förändringsprocesser som krävs. Att Cecilia Giertta själv välkomnar sådant engagemang med emfas är positivt. Efter intervjun pratar vi vidare om AIK-medlemmarnas geografiska spridning – och Cecilia skickar över ett Excelark som visar hur många AIK-medlemmar som bor på varje postadress i dag. Det blir grunden för en kommande artikel på 2091.se, där vi kommer visualisera hur medlemsbasen fördelas geografiskt. En sådan kartläggning har inte publicerats på många år, men kommer vara värdefull för att analysera och diskutera medlemsengagemang framöver.